”Stonewallupproret (även Stonewallrevolten) var en serie våldsamma demonstrationer 1969 mot en polisrazzia mot homosexuella och transpersoner på baren Stonewall Inn i New York. Upproret spreds snart till större delar av gayrörelsen i Greenwich Village. …Händelsen brukar anses vara en vändpunkt för gayrörelsens kamp och den homosexuella frigörelsen, eftersom man spontant slöt sig samman och slog tillbaka. Året efter revolten hölls New York Pride till minne av årsdagen efter upproret. Denna Pride är ursprunget till dagens alla prideparader.”
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stonewallupproret
Om konstverket på platsen Gay Liberation Monument (1992) är ett monument med en staty Gay Liberation av konstnären George Segal (1924 – 2000.) Monumentet som hyllar Stonewall upproret den 28 juni 1969 är en händelse som ses som början på den moderna hbt rörelsen. Parken med monumentet ligger i området Greenwich Village i New York. Segals monument ligger inom det nationellt registrerade Stonewall National Monument som inkluderar Christopher street och Christopher park mitt emot the Stonewall Inn som var baren där upproret startade. Upproret handlade om att polisen gjorde razzior mot gay barer för att få mutor angående sprittillstånd
Det är fyra figurer som representerar ett par av män och ett par av kvinnor. Skulpturerna har en vit yta som liknar gips. Paret av kvinnor sitter på en bänk och paret av män står upp. Båda paren håller ihop varandra i en ömsint och nära relation. Visar en vardaglig scen.
Skulpturerna är gjorda av brons och vit-lackade. De var gipsavgjutningar av människor De gjöts redan 1980 men fick inte vara först i New York. Först 1992 blev de flyttade till New York och invigdes som del av monumentet. Inskription: GAY LIBERATION / BY / GEORGE SEGAL / BRONZE CAST — 1980 / DEDICATED — 1992 /—/ GIFT OF THE MILDRED ANDREWS FUND / TO THE CITY OF NEW YORK /
Segal figurer berättar om en scen som ser ut som vardag utspelad på en lugn dag i parken som i en tableaux scen. Den vita färgen ger en slags spöklikt och melankoliskt uttryck och de har en slags anonymitet. Det finns kritik av val av konstnär eftersom George Segal är heterosexuell och inte hbt.
Hur kan detta verk bredda diskursen om minne och historia?
Är de överdrivna stereotyper som hos konstnärens Kara Walker? Monumentet heter Gay liberation vilket associerar Stonewall till de homosexuellas kamp för rättigheter att vara synliga publikt och skyddas med samma rättigheter i samhället. Under denna tid på 80-talet och början på 90-talet var inte transpersoner integrerade i HBT rörelsen utan man talade bara om Gay &
Lesbian. De fyra figurerna är vita och ser ut som medelklass.
Stonewall upproret ledd av de människor som trakasserades mest av polisen; de färgade transpersonerna på baren. De två mest berömda var den svarta transpersonen Marsha P. Jonsson 25 år som uppträde där på baren som dragartist och den puertoricansk transpersonen Silvia Rivera 17 år. Marscha
som var först att angripa en polisbil vid baren skulle senare bli mördad 1992 (Wikipedia, Marsha P. Johnson). Men redan 1973 hade Silvia hållit tal i Washington Square Parc där hon anklagade gayrörelsen för vara racistisk, exkluderade och transfobiskt (Wikipedia, Sylvia Rivera). Vardagen för transpersoner var fullt med våld, övergrepp, polisbrutalitet,
fängelse och fattigdom som visas i dokumentären Major! (2014).
Men direkt efter av upproret accepterades inte transpersoner av den större minoriteten homosexuella vid demonstrationer utan de fick vänta till år 2000 för accepteras i hbt berättelsen. Istället skapade myten av de homosexuella att de själva hade lett Stonewall upproret. Det är detta minne och historieskrivning som Segal använder på liknande sätt som konstnären Eleanor Antins mors minne om Vilnius; romantiserat, förskönat och fiktivt.
Här visar det sig hur komplext våra personliga minnen fungerar. Interaktivt minne som socialiseras med andra och påverkar hur vår historieskrivning konstrueras på olika nivåer både genom urval och mytologi. Vissa stereotyper skapas för skapa våra nya visioner av samhället och andra människor som bidragit till konst, filosofi och kultur kanske utelämnas helt för skapa de nya visionerna? Ungefär som när en borthuggen stenstaty av en oönskad kvinnlig farao döms till glömska? Vi kan alla sakna minnesbilder vi aldrig har haft? En känsla av tomhet som är större än det rationella? Med tiden kan vi alla lära oss att samexistera?
Referenser
Kalb R. Peter (2013), Art since 1980: Charting the contemporary, Laurence King Publishing:London.
Wikipedia, Marsha P. Johnson
Available from: https://sv.wikipedia.org/wiki/Marsha_P._Johnson [Accessed 28/05/17].
Wikipedia, Sylvia Rivera
Available from: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sylvia_Rivera [Accessed 28/05/17].
Major!
Available from: http://www.missmajorfilm.com/synopsis.html [Accessed 28/05/17].
Gay Liberation Monument
[Accessed 28/06/19]. https://en.wikipedia.org/wiki/Gay_Liberation_Monument